Dagen började som vanligt.
Jag lämnade Lukas på förskolan klockan 9, därefter begav jag mig hem och städade undan lite.
Kände mig ovanligt trött och sov ett par timmar innan jag skulle hämta Lukas igen klockan 15
Syrrorna kom på fika efter förskolan, minns att jag kände mig fruktansvärt tung i kroppen och trött.
De körde hem efter en stund, och kort därefter började jag på middagen.
Kvällen kom och jag och Lukas tog en gemensam skön dusch, sen var det pyjamas och tandborstning och nattning som stod på schemat.
När Lukas var nattad gick jag ner för att slappa vid tvn och datan.
Det var efterlyst på tvn.
Nu började det kännas konstigt i magen. Det liksom molade och spände till. Kom ganska oregelbundet och jag vågade inte ha för höga förhoppningar, så tänkte att jag säkert inbillar mig, hade ju gått över tiden med 11 dagar.
Men något var på gång, det kände jag på mig.
så ringer andreas som var på jobb- och säger att något är på gång men att han inte behöver komma hem tidigare från jobb. Han skulle ändå sluta 21.30.
Ringer mamma och hon blir ju helt hysterisk, tar inte lång tid innan det piper i min telefon hela tiden, och vips så var den persson karusellen igång.
Andreas kommer hem och vi börjar att klocka värkarna.
Ganska oregelbundna till en början.
hade någon på var 10:e minut
och någon på var 8:e minut.
när klockan blev strax innan tolv var det mer regelbundna, kom ungefär var 6:e , 8:e och 3 :e minut, men de höll inte i sig i mer än 30/ 45 sekunder.
Men hade ont som fan när värkarna kom.
Ringde förlossningen, som tyckte vi skulle avvakta någon timme och se om de blev längre. Försöka ta en varm dusch eller alvedon.
ALVEDON ?!
Satt ett tag till och klockade, gick upp för att ta en varm dusch för att se om det hjälpte..
Hjälpte dock inte så mycket.
Så sa till andreas att jag går och lägger mig och vilar.
då var klockan ca halv ett.
16 Februari
Låg i sängen och klockade tillsammans.
Det gjorde bara mer och mer ont.
Och vid varje värk sade vi att håller den i sig i en minut åker vi in.
Den höll i sig i typ 56 sekunder och kom var 6:e och 3 :e minut.
ringde förlossningen som tyckte vi skulle åka in.
Så det var bara att bege sig, och det var inte lätt när man har ont ! Tog ju ett tag, och Lukas skulle lämnas hos sin farmor också.
Hade så ont att jag knappt kunde sitta ner i bilen, och varje litet skutt med bilen gjorde ont.
Vi kom in på förlossningen ca 03.15
då tog de ctg på mig, för att mäta mina värkar samt kollade hur öppen jag var, 2 cm så det var inte så mycket.
Men eftersom jag var omföderska och hade starka värkar fick jag stanna kvar.
efter ctg mätningarna som var hemska, då jag hade ont, fick jag ta en varm dusch.
Fick sitta ner på en pall och satt där inne i över en timme.
Men hade fruktansvärt ont efteråt och trycket neråt var outhärdligt.
Kunde inte sitta ner, då det gjorde ont, och ligga ner mådde jag illa av.
Så jag stod och hängde, mina ben var trötta och trycket blev bara värre hela tiden.
ca klockan 06.15 ville barnmorskan känna hur öppen jag var,
Nu var jag öppen ca 6-7 cm, Hujedamej vad fort det gick sa jag !:) det har kännts sa jag.
Kändes lite positivt med tanke på hur ont jag hade.
Nu kopplade hon in lustgasen, och den var till lite hjälp..
Det blev skiftbyte ca 06.45 och 2 andra barnmorskor kom in, de började genast att få göra i ordning för bebisens ankomst, de lade fram massa grejor, och startade värmen på skötbädden.
Mitt vatten hade fortfarande inte gått, barnmorskan ville ta hål på hinnan, så att vattnet gick och sätta elektrod på bebisen huvud för att kunna mäta dess hjärtslag, och det sa bara splasch så kände jag hur varmt det blev. Lillen hade bajsat i min mage också så vattnet var lite brunt. Och nu var jag också fullt öppen :)
Krystvärkarna kom och de går verkligen inte att stå emot, Fy fan !!
Och hade så ont där nere det liksom brände, så barnmorskan sprutade på massa bedövningsmedel.
Behövdes inte många krystvärkar innan han ÄNTLIGEN kom ut !=)
En underbar pojke
16 februari 07.30
3325 gram
53 cm
Vårt 2:a mirakel , och vi Älskar dig !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar